Skotskrutigt tyg

Kanske har du en filt med mönstret. Eller en kilt? Säkerligen är du i alla fall bekant med det. Tartan är ett klassiskt skotskrutigt tyg med rutor i olika färger. Traditionellt görs mönstret av vävd ull, men man kan idag hitta det i ett stort antal olika material. De allra flesta kiltar är klädda just i det här mönstret.

Även om tartan är ett populärt mönster idag, har det inte alltid varit särskilt omtyckt. Den så kallade Dress Act, som genomfördes 1746, förbjöd skottar att bära tartan och kiltar. Syftet var att regeringen skulle få kontroll över krigsförande klaner i landet. Så är det dock inte längre – och mönstret är idag känt över hela världen.

Skotskrutigt mönster – Färger och mening

Påståendet att olika färger har olika betydelser är något som konstruerats i modern tid. Till exempel finns det en vidgående missuppfattning om att ett rött tartanmönster var för krigare. Myten beläggs med att den röda färgen skulle dölja ett eventuellt blodvite – men detta är alltså inte sant.

Den här typen av symbolik med tartantyget anses ha börjat på 50-talet i Kanada, för att sedan ha spridits vidare till USA. I samma sammanhang talar man om att ett grönt mönster symboliserar skog, blått symboliserar sjöar och åar medan en gul färg ibland kopplas ihop med olika typer av grödor.

Däremot använder man sig av nyanser för att få ett visst resultat vid tillverkning av tyget. I Skottland, och internationellt, delar man upp dem i tre olika kategorier; modern, ancient och muted. 

  • Modern innebär ett tartanmönster som är färgat på kemikalisk väg. Det här började man göra i mitten av 1800-talet – dessförinnan skedde det med naturliga medel. Att det numera gick att färga tyger med kemikalier bidrog till att den redan blommande industrin kunde växa ännu mer. Den största estetiska skillnaden var att kemiska färger kunde åstadkomma starkare och mörka toner.
  • Ancient innebär lite ljusare nyanser som ska efterlikna färger på ett tyg som åldrats under mycket lång tid.
  • Muted är ett mellanting mellan ancient och Muted tartan är ett ganska nytt fenomen (1970-talet) och sägs vara det som efterliknar naturligt färgad tartan allra mest.

Är det verkligen skotskt?

Precis som säckpipor är tartanmönstret något som nästan uteslutande förknippas med Skottland av gemene man – men det är inte riktigt så enkelt. Vid sentida fynd (2004) har man upptäckt skotskrutiga tyger i Hallstatt, nära Salzburg i Österrike. Tygen tros ha tillverkats flera tusen år före Kristus. Man har också gjort liknande fynd i nordvästra Kina.

Tyget som vi känner till det idag tros inte ha funnits i Skottland innan 1500-talet. När det väl kom var det dock något som skulle komma att definiera skotsk kultur. I början av 1700-talet skrev författaren Martin Martini A Description of the Western Islans of Scotland, att tyget kunde användas för att särskilja skottar från olika regioner. Han beskrev också hur klädseln skiljde sig åt mellan högländare och invånare på olika skotska öar. Det här tyder på att användningen av ett säreget mönster för en viss familj eller klan är en modernare företeelse.

Mönstret blir populärt – på riktigt

Även om tartan redan var brett använt i landet, blev det än mer populärt när Georg IV, kung av Storbritannien, besökte Skottland år 1822. Vid besöket var han den första regerande monarken som besökt landet på 171 år. Vid festligheterna runt händelsen uppmanades skottarna att klä sig i så mycket tartan det bara gick. Efter detta släpptes flera böcker som dokumenterade de tartanska mönstren – vilket ytterligare spädde på dess popularitet.

Författaren James Logans mest kända verk, The Scottish Gael, är ett exempel på en sådan bok. Populariteten som följde ledde till att man började tillverka klanmönster i stor skala, vilket man troligtvis redan börjat med i lägre grad några decennier tidigare.

 

Skotskrutigt i sentida mode

Tartanmönster har traditionellt sett varit något som män har burit. Det skulle dock inte dröja alltför länge förrän det också blev en viktig del i kvinnors klädsel. Efter att mönstret började förknippas med såväl brittiska kungligheter som aristokrater, ville allt fler bära det. Att bära tartan ansågs helt enkelt vara både distingerat och exklusivt – vilket det kanske gör i viss grad än idag.

Men det har inte alltid burits i syftet att ge sken av, eller rentav visa, att man är lierad med de högre klasserna i samhället. Under 1970-talet var det delvis precis tvärtom. När punkkulturen växte fram på de brittiska öarna bar punkare ofta en tartanmönstrad tygbit, påsydd på exempelvis jackan. Här var syftet ren protest mot aristokratin och kungaväldet.

Levande – i allra högsta grad

Tartanmönster tycks aldrig gå ut i tiden. Faktum är att det finns mellan 3 500 och 7 000 olika mönster, beroende på hur snäv man är i sin definition av ett eget mönster. Vidare skapas ungefär 150 nya former av mönstret varje år.

Fram tills nyligen (slutet av 1990-talet) fanns ingen central organisation eller myndighet som administrerade alla formgivningar. Istället fanns det flera mindre och oberoende organisationer i bland annat USA, Kanada och Skottland som dokumenterade de olika mönstren. En av dem var Scottish Tartans Society (STS), som lades ned kring millenniumskiftet till följd av ekonomiska problem.

Idag finns Scottish Register of Tartans som är Skottlands officiella register för tartandesigner. Dock har organisationen fått kritik för att det är dyrt att registrera, samt att kriterierna är ganska hårda för att få sin design registrerad.

Att tartan är populärt än idag råder det ingen tvekan om. I Sverige kommer vi mest i kontakt med det genom skotska, kulturella inslag. Ett exempel på det är kiltar.